torsdag 16 maj 2013

Odla malawiciklider

Nybörjarinformation om att
Odla malawiciklider

Att odla malawiciklider brukar inte ställa till med några större problem, det svåra är att dra upp ynglen till vuxna livskraftiga fiskar. Det är oftast bättre att ta hand om ett fåtal yngel och lägga ner mer arbete på dem istället för att ta hand om många.
Jag tänkte här berätta lite om hur jag gör när jag odlar malawiciklider, förhoppningsvis finns här en del tips och idéer.

Urval
När du köper fisk att odla på ska du se till att det är fisk med bra kvalité. Till att börja med ska fiskarna ha rätt namn så man vet vilken art och variant det rör sig om, korsningar måste undvikas.
Se till så att fiskarna är friska och i bra kondition, magra fiskar med insjunkna pannor brukar som regel aldrig bli riktigt fullväxta. Ett lämpligt antal fiskar brukar vara 2-3 hanar och 4-8 honor. Då fördelas hanarnas intresse på flera honor och hanarna lägger en hel del kraft på varandra istället för på honorna. En jagad och stressad hona leker inte men det avhjälper man genom att hålla en väl sammansatt grupp och med gott om gömställen i akvariet.
Man kan med fördel börja med en stor grupp ungfiskar och låta dem para ut sig för att sedan välja ut en odlingsgrupp från dessa.

Foder
Nästa viktiga fråga är matningen av fiskarna. För att fiskarna ska leka behöver dom vara i god kondition, d v s varken för magra eller för feta. Malawiciklider är glupska fiskar och ser alltid hungriga ut men mata dem högst 1 gång om dagen och hoppa gärna över matningen någon dag då och då. Några dagars svält brukar vara ett bra sätt att få igång fiskar som inte vill leka.
Jag matar uteslutande mina fiskar med en välbalanserad hemmagjord räkmix, detta håller fiskarna friska och i god kondition.Till ynglen brukar jag göra en kraftigare räkmix med nermald pellets iblandad för att få en bättre tillväxt. Min uppfattning är att det är bättre att ha ett komplett och bra foder istället för att ge fisken varierad kost.

Vatten
Vattnet är en annan viktig faktor för fiskarnas välbefinnande och lekvillighet. När det gäller vattnet är inte det viktiga att ha exakt rätt pH utan snarare att ha ett stabilt pH. För att få ett stabilt pH krävs en hög buffringsförmåga, dvs KH (karbonathårdhet) på minst 4 (separat artikel om vatten kommer senare).
Oftast duger kranvattnet alldeles utmärkt för malawiciklider, annars kan det hjälpa med kalksand och kalksten i akvariet. Ett bra hjälpmedel är också bikarbonat, det höjer vattnets pH och buffringsförmåga.
Ändra aldrig vattenvärden utan ett samtidigt delvattenbyte !
Det viktigaste för ciklidernas trivsel är dock täta delvattenbyte, byt 30-50% av vattnet en gång i veckan.

Vildfångat eller odlat?
Här finns det inget enkelt svar utan för- och nackdelar med båda. Det som talar för vildfångat är att du kan vara säker på vad du får och att det inte är någon korsning. Min erfarenhet är att vildfångade fiskar är något lättare att få till lek än odlade och att dom är bättre yngelvårdare. Det kan ju också vara bra att blanda upp akvariestammarna med vildfångad fisk ibland för att förhindra inavel. Fördelar med odlad fisk är kvalité och pris. Ofta urvalsodlas ciklider för att få fram yngel med så hög kvalité som möjligt, det betyder att det ofta är det mycket bra kvalité på de odlade ciklider som säljs.
Att fisken är vildfångad är ingen garanti för att den har bra kvalité. Köp alltid dina ciklider från seriösa handlare eller direkt ifrån odlaren.


Ett lekande M. estherae par.
  
Foto © M. Persson
Ett lekande M. estherae par.



Leken
När fiskarna acklimatiserat sig i sin nya miljö brukar första leken inte dröja särskilt länge. Malawisjöns ciklider är munruvare och leken för de allra flesta cikliderna går till på ungefär samma vis.
Själva leken börjar med att hanen väljer ut en lämplig lekplats. Det kan vara på eller under en sten, i en grotta, en grop i sanden eller annan lämplig plats. När en lämplig lekplats är utvald ordnar han till den nogrant, pustar eller gräver beroende på vad han valt för en plats. Hela tiden håller han nyfikna inkräktare borta från reviret. Nu försöker han också locka en hona till den utvalda platsen. Med valet av hona är han inte så kräsen, skulle den första honan han försöker med inte vara intresserad fortsätter han till nästa. Uppvaktningen kan gå våldsamt till och finns det inte tillräckligt med gömställen kan honorna fara illa. I nödfall kan man behöva dela på fiskarna ett tag för att rädda dem.
Om någon hona däremot skulle visa sig vara redo för lek börjar leken genast. Honan avger romkornen simmar runt och tar upp dem i munnen ett och ett. Samtidigt är hanen där och visar äggfläckarna på sin analfena. I tron om att det är romkorn försöker honan ta upp dem också, då passar hanen på att befrukta äggen i honans mun med sin mjölke. Samtidigt som leken pågår för fullt måste hanen hålla alla andra fiskar som vill smaka på rommen borta från reviret.

Skulle dina fiskar trots allt inte leka, testa följande;

1. Gör täta delvattenbyte kanske t o m dagliga mindre vattenbyte. Ofta leker fiskarna redan medan man fyller på nytt vatten.

2. Höj temperaturen någon eller några grader över den normala.

3. Dra ner lite på matningen en period.

4. Utöka gruppen med fiskar så att honorna känner sig mindre jagade.

5. Ha tålamod, med normal skötsel leker malawiciklider förr eller senare.


En munruvande M. estherae hona.
  
Foto © M. Persson
En munruvande M. estherae hona.



Ruvningen
Efter leken börjar en ansträngande tid för honan. Under ca tre veckor ska hon gå med ägg och yngel i munnen och under denna tid kan hon inte äta något. Dagen då leken ägt rum brukar jag hoppa över matningen eftersom frestelsen ibland blir för stor för honan när man matar kort tid efter leken. Nu gäller det också att vara uppmärksam och se efter så att hanen inte jagar honan för mycket, med tanke på att hon inte kan äta behöver hon spara på energin.
Efter 14-18 dagars ruvande brukar jag flytta över honan till ett mindre akvarium för att honan ska kunna släppa ut sina yngel där. "Spottkaret" behöver inte vara så stort, tvärtom är det en fördel om det är litet eftersom det blir lättare för ynglen att hitta maten i ett litet kar. Som regel släpper honan ut ynglen 21-23 dygn efter leken men ibland kan det ta upp till 30 dygn. Honan behöver känna sig trygg för att släppa ut ynglen, se därför till att det finns något gömställe i akvariet. Det duger bra med en bit rör, kruka eller några stenar, bara honan har någonstans att gömma sig och släppa ynglen. Ett bra sätt att locka honan att släppa ut ynglen brukar vara att släppa ner lite nykläckt artemia i akvariet.
När väl honan släppt ut ynglen är det en fördel om man låter henne vara kvar några dagar innan hon flyttas över till det stora akvariet igen. Utfodra fiskarna i akvariet innan honan släpps i, det avleder deras uppmärksamhet och honan får det lite lugnare. Om honan får gå kvar ett tag präglas också ynglen så att de blir bra föräldrar som vuxna fiskar. Se till så att inte hanen blir för intensiv med sin uppvaktning när honan kommit tillbaka.


Några plastbaljor är till bra hjälp när du ska gallra yngel.
600*800   
Foto © M. Persson
Några plastbaljor är till bra hjälp när du ska gallra yngel.



Första tiden
ynglen bör nu utfodras 2-5 gånger dagligen med nykläckt artemia. Täta vattenbyten är också viktiga för tillväxten hos ynglen, gärna flera gånger i veckan. Det är också viktigt att gallra ut bland ynglen, plocka bort fiskar med fel/konstiga kroppsproportioner, dåliga färger, dålig tillväxt eller som på annat sätt avviker.
Om det är möjligt är det också lämpligt att gallra för att få en bra könsfördelning. Med hjälp av denna utgallring kan man ta bättre hand om ynglen med bra kvalitet och ge dem bättre förhållande. Denna utgallring av svaga och avvikande individer sker helt naturligt i naturen och är enligt min mening också ett måste i för fisk i fångenskap.
Efter ca 2 veckor brukar jag börja vänja ynglen vid räkmix, för att efter ca 4 veckor helt övergå till räkmix som foder. Nu gäller det att vara noga med utfodring och vattenbyte och se till att inte yngelakvarierna blir för tätbefolkade.

Avslutning
Sköts allt detta på rätt sätt blir belöningen fina och livskraftiga fiskar. Kom ihåg att detta är mina personliga erfarenheter och ingen exakt vetenskap, det finns säkert många andra bra sätt att göra det på.
Lycka till med odlandet! det roligaste med ciklidhobbyn är när man ser att fiskarna trivs och förökar sig.

http://www.riftlakes.com/cichlids/odla_m.html
Skicka en kommentar