Mäniskor som föds med svans

Det existerar en del dokumenterade exempel på människor, som längst ned på ryggen har en utväxt som påminner om en svans. Fenomenet är sällsynt men välkänt och kan spåras långt tillbaka i historien. Människosvansar är ofta släta och köttiga och endast ett par centimeter långa, men man känner till exemplar på upp emot 30 centimeter. Svansarna är vanligtvis orörliga, men det finns enstaka fall, där svansen har gått att röra eller då den innehållit ryggkotor. Svansarna har sannolikt något med vår utvecklingshistoria att göra. Det råder allmän enighet om att människor kommer från förfäder, som hade svans, och vi har fortfarande kvar rudimentära spår efter svansen i form av den lilla svanskotan. Under en graviditet utvecklar fostret under en kort period en svans, men den försvinner snart, och hos det nyfödda barnet finns det inga spår av den.
Det finns två teorier om varför svansarna finns. Den ena säger att det är fostersvansen, som av ett eller annat skäl inte försvinner. Den andra säger att vi fortfarande bär runt på många av våra förfäders gener i cellerna, och att dessa gener under speciella omständigheter plötsligt kan aktiveras. När barn i sällsynta fall föds med svans, tas den vanligtvis bort med ett litet operativt ingrepp. Om man låter svansen sitta kvar, kan den dock växa i takt med barnet.