lördag 14 april 2012

I ett förhållande

hade mycket svårt att ändra statusen till förhållande på facebook.
detta var inte pga. brist av känslor.. tvärtom... men status "förhållande / ihop" räcker inte till för att förklara våran relation och hon ska och kommer alltid
förbli sin egen tjej.. så jag vill ha det.. kortfattat.. borde

status stå min värld eller något.. och det skulle inte heller räcka till.. detta är ju ingenting jag känt senare tid.. utan ett par 100år minst.. :P,, Tid och rum existerar inte det är människan som styrs i ett järngrepp av illusionen..

 carro tror jag känner henne bäst. eftersom hon aldrig träffat eller enns talat med henne.. hon ser det jag ser och igenom åren har hon kommit upp gång på gång.. i olika samanhang. varför jag inte skriver ut namn är bara för att verkligen bryta ner illusionen och äganderätten samt romantiseringen.. här om dagen hade jag en konstig känsla i bröstet gjorde ont först trodde jag att det var hjärtat för jag har haft känningar men det var länge sedan.. men efter en "bekant" som är dubbelt så gammal som mig.. precis fått veta vad det var.. så stog det klart för mig.. det är ju känslor.... så nu tillåter jag att känna saker.. och det är skrämmande.. att känna sig lycklig.. och det spelar ingen roll hur framtiden blir.. för det är nuet vi lever....hon gav mig tillbaka livet.. .. varit död sedan jag flyttade ner pga, svek..

kan jag med all säkerhet säga att du inte gör ingen känner som någon annan.. men förstår vad du menar.. saken är ju att alla är vi individer och fungerar individuellt och allt vi har varit med om och speglas i hur vi berarbettar och upptar och behandlar information..

Tycker inte om att vara lycklig... för det är så länge mellan topparna.. för nästa stund slår det åt andra hållet likt en pendel.. och krossar allt.. jag har alltid velat mått så jag orkar leva dagen utan allt för mycket smärta.. men smärtan är min vänn den kan jag.. att vara rätt för leva och längta efter döden samt leva i nuet och vara fast i detförgånga.. det känns som jag för första gången vågat tro på något.. sedan har ju just vad jag tror på ingen betydelse i stora drag.. utan jag känner.. och det känns ..



Skicka en kommentar