Akvarieteknik, Fakta & Information, Av: Drygis, fre nov 14, 2008, 14:37 Visad: 7522 ggr, Länkar: 2 st, Röster: 30, Betyg: I nästan alla gamla akvarieböcker (och en del nya) samt i många artiklar kan man läsa att kalk hör till akvaristens värsta fiender, läs hur det ligger till egentligen. Kalk i akvariet. De flesta som har börjat läsa eller frågat sig för om akvarier har kommit i kontakt med begrepp som pH, kH osv. Jättelånga utlägg ägnas ofta åt dessa värden och akvarister ägnar massor av tid och pengar åt att kunskaosmässigt sätta sig in i, mäta och styra värdena. Men här kommer en befriande “nyhet”, för i princip alla fall räcker det med att stoppa i billigt kalk, sen kan man glömma all den problematiken. Kalk, då tänker många på någon akvariebok, zooaffärspersonal eller gammal akvarist som alltid återkommer till att kalk är akvaristens största problem. Många påstår att i princip alla akvariefiskar kommer från extremt mjuka sura (kalkfattiga) vatten och därför behöver det för att trivas. Många akvariefiskar kommer från vatten som är mer eller mindre mjuka och sura, men de vanliga akvariefiskarna behöver extremt mjukt surt vatten lika mycket som våra svenska stannfåglar behöver 25 minusgrader för att trivas. Kalket i vattnet förbrukas av de flesta, om inte alla levande organismer i akvariet, till exempel så binder nedbrytningsbakterierna 7 gånger så mycket kalk som den mängd kväveförenigar de bryter ner. Har man då ett kalkfattigt vatten kommer kalken i vattnet att minska för mycket, nedbrytningen blir sämre, pH sjunker om det får fortsätta osv. Om den biologiska nedbrytningen slutar fungera ansamlas gifter I vattnet. Många fiskar behöver ha ett relativt kalkrikt vatten för att trivas, till och med många fiskar som kommer från kalkfattiga vatten I naturen trivs mycket bättre I lite mer kalkrikt vatten, även förutom det faktum att det är lättare att hålla den biologiska nedbrytnigen fungerande. Vad som händer när man stoppar kalk i form av kalcumkarbonat, i akvariet är att så fort pH sjunker under vad som är lämpligt för nedbrytningsbakterierna börjar kalken att lösa sig i vattnet, vid högre pH-värden löser sig inte kalken, så det fungerar som en termostat. Kalken kan ligga hur länge som helst och bara släppa ifrån sig precis så mycket som behövs för att upprätthålla bra värden, kH påverkas också, och hålls även det på en bra nivå. Nu skulle man kunna tro att jag vill ha en massa pengar av dig som läser det här för att komma över lite av det fantastiska ämnet kalciumkarbonat, men så är det inte heller, kalciumkarbonat är vad till exempel äggskal, snäckskalskross, vitt marmorkross och kalksten består av. Äggskal vet alla vart man får tag på, jag har kört det i mixer så att jag kan blande ner det i akvariegruset. Snäckskalskross går att köpa relativt billigt som är avsett som kalktillskott för fåglar, behöver man små mängder kan man köpa det som är avsett för burfåglar, behöver man mycket kan man köpa det som är avsett för höns. Vitt marmorkross och kalksten går att köpa i trädgårdsbutiker och akvarieaffärer. Ju större yta på kalciumkarbonatet desto mindre mängd behöver man, nån deciliter av de mer finkorniga varianterna per hundra liter akvarievatten räcker normalt sett alldeles utmärkt, kalksten behöver man större mängd av för att det ska verka lika snabbt, däremot vet man att det verkligen räcker hur ”länge som helst.” Det är klart att det finns undantag när man verkligen behöver ha ett kalkfattigt vatten, som när man ska odla en del fiskar som kommer från extremt kalkfattiga vatten så funkar inte befruktningen i kalkrikt vatten, men i princip alltid annars är det bara till fördel för fiskarna att man tillsätter kalciumkarbonat. Själv har jag odlat ”allt” från skalarer (som kommer från mjukt surt, alltså kalkfattigt vatten) till tanganyikaciklider (som många hävdar behöver ett högre pH än vad man får av kalciumkarbonat) i vatten med enda pH-, kH- osv -kontroll har varit att jag stoppat i snäckskalskross i akvariet. Det är inget man behöver springa och mäta eller fylla på då och då, man stoppar bara i tillräckligt mycket så sköter det sig självt sen, år efter år. |
söndag 19 augusti 2012
Kalk i akvarievattnet
© 2012 Zoonen, Om Cookies
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar